Fantasy är ingen ursäkt

september 2, 2009 | 5 kommentarer

Ibland i diskussioner med fantasyläsare så stöter man på människor som köper de mesta dumheterna bara för att ”det är fantasy”, och ständigt använder detta som en ursäkt för att försvara sina favoritförfattare. Det kan vara saker som att det är vinter i boken, och ändå springer någon iväg för att skaffa mat och kommer tillbaka med en fruktkorg.

”Mjeh,” säger ursäktsivrarna. ”Det är ju fantasy – i den här världen kanske det finns några vinterfrukter som författaren har hittat på. Bara för att vi aldrig får se fruktträden i boken så betyder det ju inte att de kan finnas. Det är ju fantasy.”

Eller om en person helt plötsligt dyker upp på en plats som enligt tidigare beskrivningar ligger veckor från en plats där personen befann sig bara för några dagar sedan. ”Mjeh,” säger ursäktsivrarna. ”Det är ju fantasy – hon kanske tog en annan väg eller använde en magisk portal? Det är väl inte så viktigt.”

Eller varför inte exemplet med kulturer som har bevarats i en miljard år, med intakta dialekter och släktdrag och samma tekniska nivå? En miljard år räcker till för att daggmaskar ska hinna utveckla en galaktisk civilisation. ”Mjeh,” säger ursäktsivraren. ”Det är ju fantasy – har du ingen fantasi? Så fungerar det i den här världen, tydligen. De hade väl ett statsskick som gjorde så att man inte gick framåt så fort. Eller något.”

Häromdagen när jag satt och redigerade så upptäckte jag en scen i Fredens pris där det är höst, och ändå råkar en flicka i boken trampa ner några blommor. Då kom jag på mig själv med att tänka: ”men det är ju ändå fantasy..:” och sedan nyktrade jag till. Hallå. Visst kan det finnas blommor på hösten i en fantasyvärld (senare i boken dyker det till och med upp en höstros) men detta är fullkomligt oacceptabelt. En observant person som läser detta kommer omedelbart att bli förvirrad och reagera över att årstiderna inte stämmer. Ytterst genant då huvudpersonen är jordmagiker och har en nära koppling till allt som lever och växer.

Jag känner att det måste finnas konsekvens även i fantasy, och att världen måste sitta ihop… men inte som när en 3-åring med våld och gnag har lyckats tvinga ner den fyrkantiga pinnen i det runda hålet. Och ingen ska behöva göra ursäkter för mig i stil med ”men det är ju fantasy”. Har jag bestämt mig för att använda traditionella årstider, så ska jag använda dem också.

Däremot känner jag att jag tar mig en större frihet när det gäller en del väl valda ”sagodetaljer”. Det känns som att jag siktar på ett ganska speciellt mellanting mellan realism och saga. Jag är nitisk med att huvudpersonen inte ska gå förbi en växt i fel säsong eller tillaga gröt på fel sätt, men samtidigt använder jag en hel del ”sagodetaljer” i stil med att blommorna som växer upp året efter ett stort slag inte är vita utan röda. Det är naturligtvis ingenting som skulle kunna hända i verkligheten – inte i sådan omfattning. Men det ligger ett korn av sanning i grunden till att blommor kan ta upp färg och därifrån spinner man saga. Då blir det ett medvetet grepp och en diskret fantasyaspekt.

Jag granskar vidare.

Läs även andra bloggares åsikter om fantasy, böcker, inspiration, kultur, publicera, debutroman