Välkommen
Ladda ner Fredens Pris som e-bok
E-boken - släppt
Pocketboken - släppt
A5 / Hardcover - förbereds
Ljudboken - i produktion
Konstprojektet - i produktion
Recension av Fredens pris
januari 25, 2010 | 9 kommentarer
Fredens pris har blivit recenserad av Karolin ”Jehane” på Catahya. Jag hade hoppats på betyget 4/5, men jag tycker att hon är så träffsäker i sin recension och lyfter upp bokens styrkor, att jag med glädje tar emot hennes 3.
Minora är en intressant huvudperson, som trots att hon är klarsynt och förstår att det är något fel med Wenneron ändå tvingar sig själv att lita på att han ska hitta lösningen på deras problem. En stor del av det som gör Fredens pris läsvärd är skildringen av Minora och hennes val mellan sina olika lojaliteter.
Spot on. =) Det är kul när man lyckas förmedla det som man vill förmedla! Läs hela recensionen här.
Att det slinker med några stav- och grammatikfel är i princip omöjligt att undvika när man agerar egen redaktör. Dra er dock inte för att påpeka sådana fel – det fina med Print on Demand är att man kan uppdatera källfilen och rätta till sådant, trots att boken redan har tryckts. Det innebär att nästa omgång läsare får en bättre bok. 
Att genomföra förändringar i den tryckta boken tar kanske 0-10 försäljningar, beroende på att Vulkan i det här fallet håller ett litet minilager. E-boken kan dock uppdateras direkt.
Ha det bra alla!
9 kommentarer på “Recension av Fredens pris”
Kommentera
Bloggresurser
januari 25, 2010 kl: 20:48 |
Jag tycker inte att lite stav- och grammtikfel är någon brist i sättet boken bearbetats på. Jag har visserligen inte hunnit läsa den här än, men jag tycker att man ibland kan hitta på tok för många stav- och grammtikfel i traditionellt förlagsgranskade böcker, också. Vill minnas att någon av Hobbs böcker hade så många stavfel att jag störde mig på det, exempelvis.
januari 25, 2010 kl: 21:02 |
Jag har precis läst klart din bok. Fängslande och originell, även om jag håller med Jehane om att slutet av boken gick fasligt fort. Tjoff, tjoff, tjoff och så var det slut
. Har också en åsikt om veden 
(se min blogg). Märkte också av misstagen, och funderade en stund på om jag skulle skriva ner dem, men orkade inte ha penna och block i sängen. Om du vill kan jag ta en snabbtitt igen.
januari 26, 2010 kl: 6:49 |
Robin, du tänker säkert på Soldier’s Son-trilogin? Den var rent horribelt nedlusad med stavfel!
Elin, jag ville hela tiden att historien skulle röra sig framåt. Det fick kanske effekten att den plockade upp rörelseenergi mot slutet.
Vet inte riktigt, har fått både kritik och beröm för att jag höjde takten.
januari 26, 2010 kl: 6:54 |
Ang veden: det är inga större problem med att hugga ved på vintern. Klart att det är bättre att hugga när det är varmt och torrt ute, men man kan (och bör) absolut göra det även när det är blött om förrådet ser ut att inte räcka tills det töar. Man får bara låta den torka först, innan man försöker elda den.
januari 26, 2010 kl: 8:08 |
Mig störde det inte med ved och så. =) Jag fick en känsla av att de inte hade bott där så länge? Med tanke på att de inte hade så gott om ved och mat inför vintern, och jag har för mig att de hade otäta väggar här och var.
Dels fick jag en känsla av att fadern nog skulle ha gjort mycket av det som familjen fick göra själva (handla förråd, hugga ved osv), och att de hamnade efter svårt när inte han kom hem. Sedan fick jag också en känsla av att de nog hade bott inne i byn tidigare, närmare vägen och kunderna, men dragit sig undan ut i skogen när byborna blev fientliga. Jag fick en känsla av att fadern kanske hade stuvat undan dem i torpet när han gav sig av.
Jag gillade skarpt att man fick lista ut vissa saker själv, särskilt tidigt i berättelsen. Minora berättade liksom inte allt… och hon var inte alltid helt ärlig!
Jag tänkte också en del på det som stod i recensionen om Mell och att han var lite luddigt gestaltad. Det tyckte jag så mycket om! Han var liksom en enkel och varm punkt i hennes tillvaro, men det var mer vardagligt och egentligen hörde han inte så mycket till historien. När jag läste satt jag verkligen och myste när det fanns saker om Mell som liksom aldrig skrevs ut men ändå fanns där.
)))
Boken var ju fristående, men uppenbart att det kommer mer! Fortsättning, please!
januari 26, 2010 kl: 13:57 |
Bra recension och bra bok!
Läste den i datorn. Tack för att jag fick den upplevelsen!
Fanns några grammatikfel, men inte uppseendeväckande mer än i vilken bok som helst.
jag tyckte mycket om kontrasten mellan Mell och Wenneron och att Minora såg dem så olika. Det fanns kärlek där men av väldigt olika sort.
Jag gillade att Mell var lite luddigare, det blev så att jag såg min sambo i honom, haha! Också kontrast mot Wenneron som var knivskarp och inte så lite skrämmande.
januari 26, 2010 kl: 15:42 |
Jag tycker också det var bra att Mell befann sig i bakgrunden som en trygg punkt, och att då inte heller tryggheten fanns där ibland, då när hon behövde den som mest. Han hade ju ett annat sorts liv med andra uppgifter.
februari 4, 2010 kl: 11:10 |
Jag vet inte hur andra läser böcker men om jag ”fastnar” i en bok så ser jag inte stavfel eller gramatiska vändningar annat än om dom är riktigt stora.
I den här boken fastnade jag så pass att jag gång efter annan sögs in i handlingen och hade svårt att lägga läsaren åt sidan, vilket kan leda till lite sömn och jobbiga möten dagen efter.
Måste dock påpeka att jag tyckte det störde ”inlevelsen” när berättandet bytte fokalpunkt i ett kapitel, när sierskan lämnade landet och boken följde henne och dom hon träffade, personligen hade jag föredragit en annonym ”berättarröst” snarare än en ny berättare. Vet inte om någon förstår vad jag menar men…
Hur som helst gillade jag den, såpass så jag undrar hur man mutar sig till ett signerat ex att fylla ut bokhyllan med?
februari 4, 2010 kl: 17:07 |
Gelo, om du mutar mig med åtminstone 129 kr så lägger jag ett signerat exemplar i ett kuvert och skickar till dig.
Antingen paypal eller om du vill sätta in på konto. anna.h.svensson@gmail.com heter jag på paypal, maila mig annars för kontonummer.
Och tro mig, jag har varit fram och tillbaka som faaaaan angående just det kapitlet du nämner. Fanns stunder när jag hatade det och stunder när jag älskade det. Till slut gick jag på magkänslan.