Det antipiraterna egentligen är rädda för

november 28, 2010 | 2 kommentarer

Idag laddade jag upp min debutroman i några olika format samt lite extramaterial i form av bilder som bekanta från nätet har skapat till boken.

Jag laddade upp torrenten på The Pirate Bay och du kan hitta den här – enda problemet jag stötte på var att det var ett aber att försöka skriva in en svensk text på The Pirate Bay. Jävla ÅÄÖ.

Hur som helst, det är det här som den etablerade industrin är rädda för och det är därför som de försöker släcka ner The Pirate Bay och försöka kväva de mötesplatser som vi Internetanvändare själva har skapat för att dela kultur med varandra. Om vi själva kan skapa och byta kultur med varandra så minskar industrins roll och inflytande. De tappar sitt grepp. Förlagen får inte längre välja vad människor ska läsa. Musikproducenterna får inte längre välja vilken grupp som ska bli nästa stjärnskott. Filmmakarna får konkurrens från privatpersoner för första gången, nu när tekniken har kommit såpass långt att vem som helst kan skapa film billigt och enkelt – en omöjlighet för bara 20 år sedan.

”Brinnande Hav” från SilverSerpent

För oss författare så är upphovsrättsdiskussionen på många sätt märklig. Det är extremt få författare som får ett kontrakt på sin debutroman innan den är skriven – såvida man inte redan är en stor stjärna eller råkar ut för någonting extremt tragiskt á la Fritzl så är ingen intresserad av att betala oss i förskott för att skriva. Om vi vill skriva måste vi göra det själva, utan några garantier för att någon ens kommer att läsa det. De flesta manus hamnar i byrålådor – men de skrivs!

Varför skriver vi, om vi inte är garanterade någon ersättning? Hur ska vi få betalt? Vem ska ersätta mig för de tusentals timmar jag har lagt ner på det här manuset?

Det är skit jävla samma när jag sitter vid datorn och tio fingrar smiskar tangenterna i en rasande fart. Historien finns och den vill komma ut. Det är roligt och jag trivs och om folk efteråt säger att det de läste var bra så blir jag glad. Jag har aldrig någonsin haft en tanke på att jag skulle kunna försörja mig på att skriva svensk fantasy – troligen den minsta jäkla genren som finns. Det finns inte en enda människa i Sverige som kan leva på att skriva svensk fantasy. Marknaden är för liten.

Och ändå skrivs det. Det ligger andra drivkrafter bakom än de rent ekonomiska. Jag skrev för min egen skull, för att jag trivdes med det. Jag lät trycka boken (hos Vulkan) för att kunna känna att den var klar till slut så att jag skulle kunna gå vidare och jag delade ut den till världen för att en historia som inte blir läst är något oerhört tragiskt.

Tänk på alla historier som ligger inlåsta i byrålådor bara för att den som skapade dem inte fick ett godkännande av ett etablerat förlag – något som i flera genrer är lika sannolikt som att vinna på lotto, även om manuset är hur bra som helst.

Ekonomisk ersättning är inte en förutsättning för skapande. Om man förstår det, så förstår man också vilken kulturell revolution som vi är mitt uppe i. Det är skaparna själva som tar makten över sitt skapande nu.

Det är vår tid. Aldrig förr har det varit så lätt att skapa kultur som nu.

Media om TPB: SvD, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, DN, DN2, DN3, DN4, SR, SVT, SVT2, Newsmill, AB, AB2, Expressen, Ex2, Idg,,

Läs även andra bloggares åsikter om fantasy, roman, Piratpartiet, författare, skapande, kultur